Oj oj oj! Inser ju nu att livet som småbarnsförälder gör en tidsbegränsad.
Tanke på att uppdatera livet på en blogg, har varit näst intill obefintlig.
Förra inlägget var ju om min och Tims semester i Bulgarien. På den tiden var ju gravidmagen fortfarande ganska liten. Jag hann bli ENORM innan Harriet föddes den 24:e oktober. Förlossningen var häftig! Visst fanns det perioder när allt var en pina, men det vägdes upp av hur otroligt häftigt allt annat var. Kraften i mig, chockade mig på ett postivt sätt. När Harriet kom ut, såg hon lika chockad och skeptisk ut som jag. Tim sa att vi tittade på varanandra med en misstänksam blick, sen när polätten trillade ner så började jag bara att älska denna varelse mer och mer för varje dag som går. Kommer man någonsin spricka av käsnlor som flödar över? Går det? "Ja, hon den där Kristin, hon dog av att hon hade så mycket känslor så hon exploderade för att hon älskade för mycket". Vi får väl se. Andra har ju lyckats förr.
Här är några bilder på mitt och Tims underverk.
Första bilden så är hon bara 2 timmar gammal och på den andra är Harriet bara några futtiga veckor gammal. Nu är det lite mer full fräs i den lilla damen.
