Kravlös kärlek

Att få kravlös kärlek från katter är alldeles, alldeles uuuunderbart.

När jag var yngre hade jag en katt som vi kallade för Grums för när han var liten kattunge och vi skulle hämta honom så var han från Grums och dessutom luktade han illa. Det kändes självklart att kalla honom för Grums. Med tiden så luktade han bättre dock.

Jag var SÅ fäst vid min katt som gav mig denna kravlösa kärlek och beundrade mig som om det inte fanns någon annan för honom i hela världen.

I många många år drömde jag om att HAN borde vara en människa, en man som jag kunde älska, men så här i efterhand när jag tänker på hur jag som naivt barn tänkte så funderar jag istället på vad för slags man han hade varit.
Han hade varit en hetsätande dum/snäll, lönnfet och vindögd man men gossig, ack så gossig!